Hungerelden tar vid där Kråkflickan slutade, och lämnar en spänning kvar som jag hoppas på att få läsa upplösningen på snarast möjligt i Pythians anvisningar.
Jag skriver inte så mycket mer än att det här definitivt är bästa deckardebuten, eller pyskologisk spänning/thriller, som kommit ut i svensk litteratur på länge. Eriksson och Axlander-Sundquist och Kristina Ohlsson som jag tidigare lovordat slår många av dussindeckarförfattarinorna med hästlängder (även om jag gärna läser dessa också…).
Jag har laddat ner Kråkflickan och Hungerelden, ska försöka lyssna på dom i sommar!
Gör det!!! Väntar som sagt på del tre…
Du menar Kristina Ohlsson eller…? Annars har jag missat en ny författare =)
Ha ha! Japp. Korrigerat!